Ångest!
Ja, jag har verkligen fått ångest inför att ta mig till skolan igen! Inte för själva resan dit och hem för den går ju galant med bmw:n, brett och fint precis som jag vill =)
Men utan för att börja gå fem dagar i veckan!! Visst jag pluggar ju heltid men det är svårt att få timmar att plugga hemma när man är 25h/vecka i skolan.
Jag vet inte hur det ska funka. Om jag inte hade haft min sjukdom hade det vart en helt annan sak.
Även om jag inte hade min diagnos i höstas när jag pluggade så hade ju ju iaf alla symptom och allt.
Jag har mina bra/pigga perioder och mina dåliga/trötta perioder. Och i höstas tror jag inte att det var någon som märkte att jag hade sämre perioder för då var det sällan en dag som man skulle vara i skolan för då gick vi max 3dagar/vecka och det var inte ens heldagar. Då var det en helt annan sak! Sen kunde jag däcka direkt när jag kom hem och sova i några dygn för att sen bli pigg igen och orka plugga ikapp. Så såg hela min hösttermin ut. I skolan tyckte en del att jag var så duktig som klarade allt så bra (MVG=) med barn och allt men dom vet inte heller sanningen bakom allt. Att sova mer eller mindre konstant i flera dagar och vara helt osocial är varken lätt eller kul. Sedan är jag hur pigg som helst och då börjar mina vakna perioder då jag sover ca 3h/dygn. Jag är som en skållad råtta överallt och ingenstans och gör allt för att komma ikapp.
Därför känns det så jobbigt att gå 5dagar i veckan. så här ser mitt schema ut:
mån: 9-12
tis:13-16
ons:9-12
tors: 9-16
fre: 9-16
visst är det 3 halvdagar men jag kan nästan lova att dom övriga timmarna blir till att sova för att orka. När jag väl är hemma så lever inte jag ett vanligt studentliv utan då går jag över i mammarollen och är tvåbarnsmamma tills barnen somnar. När dom väl har somnat däckar jag i soffan och har tv:n på som sällskap när sambon jobbar. Jag kan komma på mig själv att titta på sporten (som jag hatar) för att jag är så trött att jag inte ens har reagerat på att det är sport på tv!?! Hjärntrött om något!
Sen är det klart att det spelar roll att jag rätt nyligen gick in i väggen. Den hopplösa men ack så berömda väggen! Jag gick inte bara in i den och studsade tillbaka utan jag fastnade där och där satt jag som ett klister rätt länge innan jag sakteligen började lossna, bit för bit, dag för dag. Rätt som det var hade jag klistrats fast igen.
Det känns tufft att börja skolan igen med så mycket tid i skolan. För mig underlättar det att ha hemstudier för då kan jag lägga upp studierna efter hur det passar mitt liv. tänk om allt kunde anpassas efter mitt och sambons liv, så annorlunda allt skulle bli då! =P (EGO)
Men utan för att börja gå fem dagar i veckan!! Visst jag pluggar ju heltid men det är svårt att få timmar att plugga hemma när man är 25h/vecka i skolan.
Jag vet inte hur det ska funka. Om jag inte hade haft min sjukdom hade det vart en helt annan sak.
Även om jag inte hade min diagnos i höstas när jag pluggade så hade ju ju iaf alla symptom och allt.
Jag har mina bra/pigga perioder och mina dåliga/trötta perioder. Och i höstas tror jag inte att det var någon som märkte att jag hade sämre perioder för då var det sällan en dag som man skulle vara i skolan för då gick vi max 3dagar/vecka och det var inte ens heldagar. Då var det en helt annan sak! Sen kunde jag däcka direkt när jag kom hem och sova i några dygn för att sen bli pigg igen och orka plugga ikapp. Så såg hela min hösttermin ut. I skolan tyckte en del att jag var så duktig som klarade allt så bra (MVG=) med barn och allt men dom vet inte heller sanningen bakom allt. Att sova mer eller mindre konstant i flera dagar och vara helt osocial är varken lätt eller kul. Sedan är jag hur pigg som helst och då börjar mina vakna perioder då jag sover ca 3h/dygn. Jag är som en skållad råtta överallt och ingenstans och gör allt för att komma ikapp.
Därför känns det så jobbigt att gå 5dagar i veckan. så här ser mitt schema ut:
mån: 9-12
tis:13-16
ons:9-12
tors: 9-16
fre: 9-16
visst är det 3 halvdagar men jag kan nästan lova att dom övriga timmarna blir till att sova för att orka. När jag väl är hemma så lever inte jag ett vanligt studentliv utan då går jag över i mammarollen och är tvåbarnsmamma tills barnen somnar. När dom väl har somnat däckar jag i soffan och har tv:n på som sällskap när sambon jobbar. Jag kan komma på mig själv att titta på sporten (som jag hatar) för att jag är så trött att jag inte ens har reagerat på att det är sport på tv!?! Hjärntrött om något!
Sen är det klart att det spelar roll att jag rätt nyligen gick in i väggen. Den hopplösa men ack så berömda väggen! Jag gick inte bara in i den och studsade tillbaka utan jag fastnade där och där satt jag som ett klister rätt länge innan jag sakteligen började lossna, bit för bit, dag för dag. Rätt som det var hade jag klistrats fast igen.
Det känns tufft att börja skolan igen med så mycket tid i skolan. För mig underlättar det att ha hemstudier för då kan jag lägga upp studierna efter hur det passar mitt liv. tänk om allt kunde anpassas efter mitt och sambons liv, så annorlunda allt skulle bli då! =P (EGO)
Kommentarer
Trackback
