Myssans

Min son är ett "öronbarn" som det kallas. Under hans första år hade han väldigt många öroninflammationer som krävde pencillin. Jag vet att dom är restriktiva med att skriva ut pencillin men barn under tre år som får öroninflammation med feber måste ha det för deras kroppar klarar inte av att läka ut den själv. jag minns att jag slutade räkna antalet öroninflamamtioner (varje en av dom krävde pencillin) när han kom upp i nio st på några månader. Så fort andra blev lite förkylda åkte han på öroninflammation dessutom. De började med att skriva ut pencillin för fem dagar men den femte dagen var vi alltid på barnakuten och det blev förlängt ytterligare fem dagar. Efter några turer fram och tillbaka insåg läkarna att det var likabra att skriva ut pencillin för två veckor direkt. Stackars barn! så mycket pencillin och ont som han har haft! en av gångerna värkte det till och med hål i trumhinnan, hur ont måste inte det göra?!

En av gångerna som han var sjuk fick han dessutom en sjukdom som barn inte kan få. En morgon när jag tog upp honom var ena ögat helt igensvullet. såg ut som man sprutat in 1/2dl vätska i ögonlocket och det fanns inte en chans i världen att han lyckades få upp ögonlocket så han såg inget på det ögat.
Jag ringde direkt till Akuten i tierp som försökte lugna mig med att det är bara en vanlig ögoninflammation, för det kan man bli lite svullen på ögat av. Men herregud!! jag minns hur arg jag blev i telefonen och skällde på den stackarn på andra sidan luren och sa "tror du att jag är så dum att jag ringer akuten för lite svullnad i ögat? då hade jag ringt barnläkaren istället. det här är något annat!" jag fick till svars att komma in med honom så skulle dom konstatera att han hade ögoninflammation, men hon var noga med att poängtera att dem inte tänkte skriva ut någon salva mot det.

Sambon kom hem och hela familjen åkte in till akuten. Jag hade en väldigt konstig känsla i magen som sa att något var fel och att detta inte var ögoninflammation. Jag vet med mig att man inte ska säga emot utbildad personal, för jag själv är ju inte utbildad, men ibland har magkänslan faktiskt rätt!
Väl där på akuten fick vi komma in och prover togs på honom. Jag ville tro på vad hon sa i telefonen att det bara var ögoninflammation. Läkaren kom tillbaka och sa att han måste till Akademiska sjukhuset och bli inlagd i någon vecka. Dom vet inte vad det var men han behöver pencillin intravenöst i handen dygnet runt.
jag blev helt chockad på något konstigt sätt. jag ville så gärna tro att det bara var ögoninflammation men det var det inte.

Vi åkte till UAS och fick först ligga på barnakuten en natt men sen hamnade vi på Öron,Näsa, Hals avdelningen. Så barnläkare fick springa emellan dit för att kolla hur han mådde.
Det visade sig att han fått en sjukdom som inte barn kan få. Hos vuxna, eller barn över sex år, har vi färdigutvecklade bihålor men barn under 6år har inte det, som i vårat fall. Och istället för att allt skulle ha hamnat i bihålorna som inte fanns, hade allt tryckts ut i ögat. Det var så hemskt att se honom lida och ha så ont. Han snubblade och gick in i saker om vartannat! Stackars min lilla 1,5åriga prins!

Vi låg inlagda några nätter och han fick pencillin, men inte intravenöst för det gick inte. han klarade inte av att gå med ställning efter sig hela tiden så han fick den med jämna mellanrum direkt ut i blodet. läkarna tog nya prover och han hade ett konstant tryck på hjärnan som inte var bra. Om inte nån halt (minns inte vad det hette) gick ner snart så skulle dom behöva göra hål i skallbenet för att få bort vätskan som samlats där.
Som tur var gick värdena ner efter några dagar och dom slapp göra hål i hans huvud.
till slut fick vi komma hem. Svullnaden fanns kvar ett par veckor efter men efter någon vecka så började han kunna kika lite på det ögat. Vi var även till ögonspecialister som kollade om hans syn hade påverkats men det hade den inte, som tur var!

Men när vi låg på ÖNH avdelningen så frågade läkaren om min sons alla öroninflammationer som han haft. (konstigt nog hade han inte det den här gången, men det var ju hemskt som det var) vi sa det alla andra läkare sagt att han var för liten för operation (sätta in rör) och att det skulle växa bort. Den här läkaren var bra och ordnade så vi fick remiss till öronavd några veckor senare. Där undersöktes hans öron noga och som tur var hade han inte fått ärr på trumhinnan än, vilket man annars kan få av öroninflammationer som kan påverka hörseln i framtiden. Men vi fick diskutera om vi ville att han skulle få rör eller inte. Vi övervägde det noga och dom poängterade att den kan ha växt bort redan. Bara för att han inte haft nån öroninflammation på nån månad. Men vi vågade inte chansa. vi var jätterädda för att han skulle bli helt immun mot pencillin om det fortskred. För han hade redan gått igenom flera olika pencillin sorter varav några inte "bet" på honom längre. Amimox, spectramox, kåvepenin mfl.

Några veckor senare låg han på operationsbordet. Jag var med i operationssalen och fick se när han sövdes ner helt. han var lite rädd och det förstår jag. Massa folk och grejjer i hela rummet så inte konstigt att det kändes otäckt!! Precis innan han somnade in berättade han att han åkte helikopter med sin farmor =)

Operationen gick jättebra och han fick ligga på uppvaket ett tag och där satt vi med honom. Han vaknade ur narkosen alldeles för tidigt och var hel vild. Han var som inte helt vaken heller på något vis och flera kom för att hålla i honom och ge honom lugnande och sömnmedel (tror jag det var) men han somnade inte om, fastän han borde det sa dom för han hade fått rätt stor dos. Men han lugnade sig något.

Tiden gick och han mådde bättre. Han lyckades få fler än 3 närvarodagar under en månad på dagis och det var verkligen framsteg! helt plötsligt när han fick en vanlig förkylning var han förkyld som vilket barn som helst UTAN PENCILLIN! Gissa om vi jublade och det kändes rätt med beslutet att operera in rör.

På någon efterkontroll ca 6-12månader efter såg man att han tappat ena röret, vilket är helt normalt men att det andra satt kvar.
Idag så sa han att han har ont i örat igen. Vilket öra hade han nu rör i?! hur kan man som mamma och pappa till ett barn inte komma ihåg sådant?? kanske beror på att jag inte kan höger och vänster?! jag ringde ÖNH för att fråga men det var stängt så jag ska ringa imorgon igen. Blir det värre får vi åka till barnakuten.

Stackars min lilla prins som har haft så ont i sina öron! När han hamnade på operationsbordet var han precis 2år fyllda och det gick nästan emot deras principer att operera in rör på någon som var under 4,5år. men när ingen läkare tvekade på att han behövde rör så inser jag nu i efterhand hur illa det var.

från det att han fick rör har han inte besvärats av öroninflammationer mera! =)

Oj vad långt det här inlägget blev!! jag som bara skulle skriva att han hade ont i örat igen och jag är rädd för att samma karusell är igång igen..