Övning ger färdighet?
När jag var på Birka kryssningen med dom bästa insåg jag hur mycket jag njöt av först och främst deluxe hytten och dess utsikt över skärgården. Likaså när vi solade och badade på båten. Jag kände för en gångs skull, och för första gången dessutom, att jag fylldes med energi till tusen. visserligen kändes det som att det var ett stort hål att fylla men att det gick fort att fylla på mycket energi.
Likaså idag när Ludde och Molly lekte tillsammans på tomten och jag satt i solen och drack mitt morgon te, några timmar sen flyttade jag en träbänk och satte mig under äppelträdet och njöt över att höra glädjen över att L & M lekte och hade så kul tillsammans, solen och att höra fågelkvitter!
jag hörde fågelkvitter utan att koncentrera mig! kändes helt naturligt och det var en oerhörd stor och stark känsla!
det här kanske låter som en självklarhet för er eller varför inte som att jag är konstig som inte alltid känner såhär. men det var precis det här som min läkare, sjukgymnast och psykolog sa att jag skulle göra.
visst jag gjorde det men kände ingenting och tyckte att det var enormt frustrerande att sitta still och lyssna efter nåt j**la fågelkvitter, jag som hade så mycket att göra. vila kan jag göra i graven!
det var min livsfilosofi då, när jag var mitt uppe i min utbrändhet! emellanåt trillar jag ner i hålen som är en början till att bli utbränd igen men jag försöker allt jag kan för att ta mig upp direkt och inte falla djupare.
att få njuta av barnens skratt, solen och fågelkvitter som kommer spontant är ett stort framsteg i mitt liv!
Lite rester
jag skulle nog behöva uppdatera min blogg flera gånger dagligen. gjorde det i början och kände att det var bra för mig. även om det handlar om helt betydelselösa och ointressanta saker för er läsare så är det skönt för mig att skriva om det.
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja.. är som när man ska storstäda ett helt hus och inte vet vart mans ka börja utan man bara börjar någonstans =S visserligen har jag det problemet hemma också. men det är ju supertrist att skriva om, ännu mindre kul att läsa om.
Som ni vet så funderar jag mycket fram och tillbaka, vrider och vänder allt ut och in, upp och ner bla bla..
tänk om jag kunde få saker gjorde istället för att låsa fast mig vid mina grubblerier.
Tex har jag funderat på vad det var som gjorde att jag klarade av att gå ner 20kg för ett par år sedan med VV. Visst jag vet varför och när jag började gå upp i vikt men det känns mera ointressant. Vart hittade jag all motivation någonstans? jag antog att jag har den nedpackad i någon kartong i källaren men den är omöjlig att hitta. jag försöker med alla hälsovinster, smidighet, kläder som ligger som jag kommer att kunna ha igen. men inget är något som lockar mig.. visst vore allt bra och kul men jag tänker ändå att jag lika gärna kan skita i det, inte kämpa.
det är en kamp att gå ner i vikt. men för mig är det en ännu mera kamp att behålla den nya vikten.
jag är ju som alla andra att jag vill rasa i vikt på nolltid, men jag är medveten om att det är helt orealistiskt och dessutom helt ohållbart i längden. att ha en liten viktminskning varje vecka är bättre för att kroppen ska hinna med.
så nu har jag bestämt mig för att börja äta hälsosamt och motionera. jag kommer att promenera, cykla, inlines (om jag vågar mig på det igen), och framförallt zumba! så jag har flera val i hur jag ska motionera.
men jag tänker inte sätta några stopp eller förbud mot något. det är ju då som jag trissar igång mig själv på allt som är förbjudet, inte tillåtet etc. men självklart ska jag minska min konsumtion av alla slags onyttigheter och unna mig lite då och då istället för mycket och jämnt.
så nu hoppas jag på att allt ska gå bra och jag intalar mig själv om att jag knappt kommer att gå ner i vikt alls. självklart kommer jag att göra det, men om jag räknar med för mycket så kommer jag att bli så besviken och risken för att misslyckas ökar och i värsta fall ger jag upp.
att äta hälsosamt och motionera är bra mål för mig som jag ser är helt rimliga och fullt möjligt att lyckas med och hålla i framtiden. och att se viktminskningen som ett plus! eller nej, inte ett plus på vågen =P haha en stor fördel med mitt val av leverne. kan ju alltid misstolkas med att skriva "ett plus" i viktminskningssyfte.
en sak som jag vill tillägga.
Ludde kom upp nu och kunde verkligen inte sova. Han har försökt i några timmar och det var helt lönlöst. mot alla mina principer fick han sitta uppe i mitt knä framför tv:n. men först sa jag att han måste gå på toaletten innan. då svarar han "ja mamma jag ska göra det, sen kan vi mysa och gosa och kramas och pussas jättemycket!" så vad gör inte en mamma som jag (och vem som helst troligtvis)? jo jag smälter så det blir en fläck på golvet! den här gången smörade han inte utan det lät som det kom från hjärtat. Ok lite smör men ändå hjärtligt! <3
jag älskar mina barn över allt annat, Ludde & Molly, är de finaste på denna jord! och tänk att jag dessutom har gjort dom =P haha
ok lite cred till Jimmy me =P
överbeskyddande mamma?
Jag har sett att deras hus ligger ute till försäljning..
Mamman i den familjen har fått jobb i Uppsala och hennes man jobbar i forsmark så de ska eventuellt flytta till Uppsala. Jag är jätteglad för hennes skull för jag vet hur mycket hon har velat få ett jobb och det är ju inte de bästa tiderna att vara arbetslös i just nu, även om det har blivit bättre.
Men jag blir jätteledsen när jag tänker på att hennes son ska sluta på dagis! Ludde kommer att bli jätteledsen! Visst han har ju många kompisar och bästisar på dagis men ingen kan ju ersätta honom, så är det ju.
Och det är gör ont i hjärtat att ev en dag behöva säga till honom att hans kompis ska flytta. det verkar inte som att hans bästis vet nåt heller för isf skulle han ha sagt det till Ludde. Dumt att berätta sånt förns det är bestämt..
Men ändå, med största sannolikhet kommer den dagen att inträffa och jag kan tänka mig hur ledsen han blir den dagen han inser att bästisen inte kommer tillbaka till dagis något mera..
Tur att Uppala är mina hemtrakter så jag hoppas att vi kan ses och hålla kontaken någotlunda, men tyvärr så har det ju en tendens att rinnna ut i sanden. Framförallt när vi inte ens hinner ses när vi bor så himla nära varandra i Karlholm =S
Nå, är jag en överbeskyddande mamma som inte berättar och förbereder Ludde på vad som komma skall?
Förvirrad och hjärndöd
kan inte allt bara vara svart eller vitt? vore inte det enklare?
Hur skulle ett problemfritt liv se ut?
eller så kan nån komma in i mitt liv och bestämma allt åt mig.. snälla?
Är det OK att ljuga?
SÅ nu är frågan, är det ok att ljuga? =P
Just nu står barnen i fönstret och kollar efter tomten ifall han kommer och hämtar napparna.. Stackars barn.. men dom lever i tron om att om dom är duktiga med att vara utan nappar så kanske tomten kommer med paket till dom. Lika bra det =)
För paket kommer det att bli så småningom när dom har vart duktiga utan nappar.
Molly är jag inte ett dugg orolig över för hon har ju mest napp för att jäklas med Ludde och för att hämta honom. Hon har egentligen aldrig haft napp. skönt kanske ni tycker men absolut INTe om ni frågar mig. Men men..
Ludde har haft napp ända sen han föddes så för han blir det nog en större skillnad. men och andra sidan så är han förstående över att sluta med napp för det har ju en del av hans kompisar på dagis.
Gud jag får nästan lite panik över att mina charmtroll börjar bli så stora. Helt plötsligt är dom utan blöjjor (Molly har fortfarande på natten) och nu ska vi sluta med napparna. Därefter ska vällingen bort. För att inte glömma hur enkelt och skönt det är att slippa tvilling/enkel vagn =)
men stora börjar dom allt bli ändå.
<3 <3
Sjuka regler men ändå Ett steg närmare Kina =)
Igår fixade jag ett svindyrt pass (provisoriskt) och tog vaccin mot hepatit A. Idag åkte jag med morbror till Sthlm för att lämna in min ansökan om visum. Så nu är den med inlämnad och jag ska tillbaka på fredag för att hämta den. Sen bär det av mot KINA på söndag =)
Ska bli riktigt kul! ni kan googla på kinesiska muren så får ni se hur fint det är där =) för där ska jvi vandra en av dagarna. men det är fullspäckat schema vill jag lova men grymt kul att få se så mycket som möjligt av Kina på 8 dagar =) en av de roligaste sakerna är att vi ska åka hem till en typisk kinesisk familj och se hur dom lever och har det där dom bor i gränderna. =)
Men vill ni veta något sjukt!
eftersom jag inte hade ett vanligt pass så ordnade jag ett provisoriskt pass som gäller i sex månader. så idag när jag stod i sthlm på kinesiska ambassaden och skulle lämna in ansöka om visum så sa han att mitt pass hinner gå ut innan jag kommer hem igen. WHAT!?? jag fixade ju passet igår och jag ska vara borta i 8dagar och det är giltigt för en resa och går ut omm 6månader. Min matte går inte ihop där!! Men då visar det sig att det måste vara minst 6månader kvar av giltighetstiden på passet när jag ska åka HEM för att gå åka hem. Men så sa killen på ambassaden att det är mindre än 6månader kvar av giltighetstiden när jag kommer hem och det får det inte vara. Men hallå!? vart tog regler och lagar vägen och sunt förnuft?! Ofta jag vill bli kvar i Kina för att mitt pass som är nytryckt och gäller i sex månader inte funkar längre för att det inte är 6mån kvar av giltighetstiden när jag kommer hem! Helt sjukt och galet.
Killen räknade och kom fram till att det felar på 13dagar. 6månader och 13dagar. de där 13dagarna som gör att jag inte egentligen ska få åka hem på mitt nya pass för att det är dom dagarna som är "utanför" de 6månaderna som är tidsgränsen.
men som tur var var den där killen snäll och gick iväg och pratade med någon så dom skulle godkänna det.
men vad är egentligen vitsen med att skaffa ett provisoriskt pass om jag måste vara hemma i Sverige igen när det är 6månader kvar av giltighetstiden.. vem får det att gå ihop!??
vet ni vad det sjuka är??
sen sa killen att jag måste komma tillbaka till sverige absolut senast 22JUNI! Men hallå, vart tog tidsgränsen vägen? hur många dagar övertid är inte det?
nej jag hänger inte riktigt med i dessa lagar och regler..
Men bara jag får mitt visum så jag kan åka till Kina så får vi se om jag kommer hem =P
Annars ska jag knäcka extra som Kinapuff därborta =)
Once in a Lifetime !
Mitt liv brukar ha snabba impulsiva händelser vilket jag älskar! Men nu har något helt galet hänt!
jag ska berätta..
igår kväll vid 22tiden satt hanna och jag och tittade på BB.. då ringde min morbror och vi pratade lite och sen sa han att Monika ville prata med mig. Jag blev lite orolig för hon och jag brukar inte pratas vid i telefonen på det viset en söndagskväll efter kl 22.. nåt var lurt!
Hon berättade att hon och sin mamma skulle åka till Kina men att hennes mamma var sjuk, så hon undrade om jag ville åka med istället! Herregud! vad svarar man?! Självklart ville jag det men när man har en familj har man en heldel att fundera och tänka på för att få vardagslivet att gå ihop när inte jag är hemma.
Men det var ett krux.. avresan är redan på söndag den 27mars.. och för att åka till Kina, Peking måste man ha pass och visum för att få vara där. Jag har ju varken eller! Visumet tar några veckor att få så det såg ju inte så lovande ut =S
Monika ringde upp resebolaget imorse vid öppningstid för att meddela att jag kunde åka med henne. Sedan ringde Monika upp mig igen och sa att jag inte kunde åka med för att jag inte skulle hinna få pass och visum före söndag.
tråkigt värre! jag hade verkligen velat åka med! Hade vart superkul att få se Kina!
Envis som jag är så började jag använda min underbara mobil för att rota runt på nätet efter viktig info om pass och visum. Efter mycket om och men och flera samtal senare visade det sig att det visst skulle gå att ordna så att jag kunde åka med..
Jag ringde Monika som ringde till resebolaget direkt för att säga det. Resebolaget ringde upp ett tag senare och sa att dom hade avbokat resan och visste inte om det gick att köpa tillbaka den. risken fanns att någon annan hade bokat den.
Reseföretaget ringde vidare i sin tur och som tur var hade ingen bokat platsen så nu står det ÄNTLIGEN i mitt namn! =)
Så idag fick jag åka från skolan på direkten för att åka till arlanda och ordna med ett provisoriskt pass, sedan tillbaka till uppsala och ta kort på mig till visumet, sedan tog jag Hepatit A-vaccinet för det behöver jag inför resan. För att hinna få visum före helgen måste jag åka direkt till Kinesiska ambassaden i Sthlm för annars hinner det inte komma fram med vanlig postgång. Så imorgon ska jag åka dit och lämna in det så det kommer hem lagom till resan. alt att jag åker och hämtar det på fredag för att vara på den säkra sidan att jag får det i tid.
=) JAG SKA TILL KINA!
Förstår ni? BRA! för det gör inte jag =P
Det bästa är att jag blir bjuden på resan =) underbart!
8dagars semester i kina, visserligen är det en kultur och shoppingresa så det kommer bli mycket att se och gå antar jag =) ska bli riktigt kul att se vad kina har att erbjuda =) Jag ska bla få gå på kinesiska muren =)
Däremot har jag så dåligt samvete över att jag missar underbara Caspers dop! =( Men jag har blivit lovad att få se bilder och film från dopet. Så det blir med ett dåligt samvete som jag beger mig mot Kina. men jag överlever nog.
Snacka om tvära vändningar! =)
Idag satt hanna och jag (&Casper) hos mig och myste till Big Brother när mobilen plingade och ett väldans, och då menar jag VÄLDANS chockande men spännande erbjudande erbjöds!
Nu hållar vi alla tummar hårt som fasikens att allt funkar hela vägen ut så kan jag avslöjja vad jag svamlar om =) Snacka om att vända en mysarsöndag till en hjärtbultande söndag på några sekunder =)
På återeende med mer info och avslöjjanden så snart jag vet =)
utbränd igen?
"Kan du vissla min Ludde?
Ja visst kan han det!"
min treåring (snart 4) har lärt sig att vissla =) gissa om han blev snopen vid frukostbordet när det äntligen kom en "ton" =)
Igår skällde min prinsessa ut mig på vägen till dagis. hon berättade att hon skulle leka med Ella på dagis, och Amanda. Jag frågade om hon inte skulle leka med Oliver med (hennes kärlek=).. då blev jag näst intill utskälld för att jag frågade för det var ju självklart! hon leker ju alltid med oliver =) Molly är alltså 2,5år.. jag trodde inte barn skällde på sina föräldrar förns i bästa fall i tonåren =P ja vad säger man!? jag blev full i skratt i alla fall =)
Äntligen är det bara drygt en vecka kvar i skolan med kurserna omvårdnad och medicinsk grundkurs. Sedan är det tänkt att vi ska läsa geriatrik men jag är helt slut och alla symtom sen utbrändheten börjar komma tillbaka allt mera. så efter att ha pratat med syon insåg jag att jag kan ta bort den kursen och ändå läsa (mer än) heltid iaf denna termin. lät som en bra idé tyckte jag. Sambon som känner mig bäst, bättre än vad jag gör faktiskt, anser också att jag ska hoppa över geriatriken så jag orkar plugga i sommar och i höst med.
Ena dagen vill jag läsa kursen men nästa dag har jag värk och symtomen är tillbaka och då vill jag inte det. Jag försöker intala mig att det är kroppen som säger till att lugna ner mig och ta det lugnt.. självklart är det så och jag behöver vila och komma till ro igen. jag börjar faktiskt att se väggen, men den här gången drar jag i handbromsen i tid och stannar en bit innan den. helst skulle jag aldrig vilja se den mer men tyvärr är det en vanlig åkomma hos utbrända personer.
För att undvika väggar slopar jag geriatriken! =)
Barn är kloka dom
Både ludde och molly är superroliga nu, varje dag. Varje dag tänker jag att "det där ska jag komma ihåg" men icke. det fylls på med roliga ord, uttryck och kommentarer dagligen så dessvärre glöms en hel del bort. Men dom ger mig och alla andra många härliga skratt! skratt förlänger livet eller hur var det?! =)
häromdagen berättade molly för oss att hon är jättebusig och att hon tycker det är roligt och busigt att hitta på bus. men att jag och jimmy inte var busiga alls. haha =)
ludde försöker dagligen övertala oss om att det är han som bestämmer =) tror ni det går hem? icke! men dom är för söta iaf. <3
jag älskar att vara med eller lyssna på ludde och mollys diskussioner vid middagsbordet. iförrgår diskuterade dom om att dom var så duktiga att leka snällt och fint tillsammans. självklart flikade jag in med beröm om att det är sant. Sen sa dom att det är jättekul att leka med varandra. ja då fylls ju mammahjärtat med kärlek och känslan av att vi gjorde rätt som valde att skaffa två barn så tätt. (1år och 3mån emellan=) dom har oftast så roligt tillsammans! extra kul är det ju när dom själva inser och uppskattar varandra för det.
all kärlek till mina barn och jimmy förståss! Vad vore livet utan dom? <3 <3 <3
Grymma funderingar gör mig galen snart
Jag gör allt jag kan för att få min älskade sambo att förstå, att inse, att komma till insikt, att inse att livet rullar på och att tiden inte kommer att gå saktare omnågra år heller. Vad är det värt att offra? Men bara för att jag grubblar så onödigt mycket så funderar han inte något alls istället. Jag menar absolut inte att gnälla eller vara arg på honom för det är jag inte =) Men ibland blir jag så frustrerad över hans framtidsplaner och ändå så funderar han inte över det. Det får gå som det går tänker han. Men när jag och barnen är inblandade kan man inte resonera så tycker jag. Det är en grymt stor satsning och om det visar sig att det inte går bra så är det försent att ångra sig den dagen.
i alla funderingar grubblar jag dessutom på vart jag står i det hela. Hur mycket är jag beredd på att offra för sambons dröm? det jag offrar är det jag vill göra med mitt liv. SKulle han göra samma uppoffring för mig? Tyvärr tror jag inte det..
Jag vill vara en aktiv mamma som stöttar och alltid är med mina barn så långt det är möjligt, men till vilket pris? Det sista jag tänker göra så är det att offra något för min sambo som gör att våra barn blir lidande.
Shit det är så svårt det här! Hur ska jag göra? hur ska jag tänka? Går jag för fort fram? Är mina tankar orimliga och utan grund eller har jag rätt att fundera som jag gör?
Om jag säger så här. Vad skulle ni offra för eran sambos skull, som kostar kanske minst 10miljoner?
Jag menar att om lånen slutar runt den summan och man binder upp sig totalt till arbetet, är det värt det? Hur tänker ni?
Snälla kom till mig och säg vad som är rätt eller fel?! Blir snart tokig. Vad är det för fel på att flytta till Rättvik, skåne eller italien?? fråga mig inte varför just dom ställena men det har jag alltid velat =P
Min roliga son =) <-------
Ludde är snart 4år och, vad vi vet, så är det första gången han berättar en rolig historia. =)
" det var en gång två bananer som gick på en väg, då blev den ena påkörd, då sa den andra: kom nu ketchup så går vi."
Jag tyckte den var jätterolig =P bananer kan bli ketchup =P tänk den dagen han inser att ketchup inte är gjord av bananer. jag försökte förklara att ketchup är gjort av tomater men det ville han inte gå på =P
Spy eller färga håret?
jag har inte blivit van vid att jag minskat ner portionerna och därmed magsäcken, visserligen av en slump pga aptitlöshet men jag gillar det ändå. Men nu har jag precis smackat i mig två "komackor" dvs mackor i en smörgås grill.. Jag har en sådan som är en ko som du öppnar käften eller snarare böjer av huvuet och stoppar in mackan i magen på den =P så därav namnet komacka.
Så jag skulle bara ha ätit en macka.. för nu mår jag grymt illa och en sak som jag verkligen har fått chans att öva på om och om igen är att hålla igen när jag mår dåligt.
så om jag går till toan nu så spyr jag direkt.
jag är duktig på att kontrollera det.
men jag funderar på om jag ska färga håret nu eller inte. jag är i valet å kvalet...
äsch jag gör det nu för nu börjar jag grubbla på varför jag gör ett inlägg om mina spyvanor och kunskaper om det för..
På färgåterseense =P
svårt att hitta rätt uttryck..
jag mår som en ihopknölad potatissäck.. ja det är ju en variant som i min värld stämmer in väldigt bra. men jag undrar egentligen hur andra uppfattar den beskrivningen =P
"mitt huvud känns som ett bowlingklot" för att citera Billy Opel <3
nja jag är inte den bästa på att förklara hur jag mår när jag mår "konstigt"..
Åh jag måste berätta en sak!!
Idag fick jag veta en underbar sak och jag blev jätteglad och förväntansfull över resultatet! Ska bli så spännande! Hoppas det sker inom en snar framtid i alla fall!
Nej ni, mer än så skriver jag inte. nämner inte vem/vilka det gäller heller =P
Men jag tror att den/dom rätta känner sig träffade.
Varför tror ni bloggen heter "Myssans Secrets" för?? hahha
så småningom kommer jag att säga vad det är som jag är så hemlighetsfull med men jag väntar på grönt ljus från ledningen =) cliffhanger om något!
håll tummarna!
Håll nu era tummar för att paniklagningen gör att den går igenom! håll håll håll, HÅRT! =)
Glömskare är glömskast!
jimmy (sambon) kom på igår att det är körförbud på min bil idag!! Vi pratade om det för några dagar sen att vi ska laga den och besikta om den men tror ni att jag har kommit ihåg det?! nä inte alls.
Det ställer till problem i vardagen när jag är beroende av bilen och rätt som det är ligger det ett papper i handskfacket som säger att jag inte får köra med den from idag!!
Suck. men jag är lika glömsk som vanligt ju =P typiskt..
Likaså har jag glömt vart jag la alla viktiga papper i mitt företag som ska till revisorn.. "Jag lägger dom här så jag vet vart jag har dom" Jo eller hur! Bull shit!
visst har jag lagt dom på ett bra stället långt ifrån där barnen kommer åt och vi med eftersom jag totalt har glömt vart jag lagt dom.. Suck.. så just nu håller jag på att driva in kopior på alla fakturor som har ställts till mig men det tar ju onödig tid kan jag säga..
Ja glömska jag, likt mig som vanligt.
By the way så har jag glömt bort frukosten idag. nu hojtar barnen om att dom är hungriga.. ska ropa in sambon med som håller på att paniklagar mercan så jag kan brassa raka vägen till efterkontrollen i Tierp.. Via skolan på något vis med förståss..
Ännu flera griller i mitt huvud (!)
Förut hade jag fått för mig att jag ville ha en hund.
jag kollade runt på blocket efter helst en grand danois att vara fodervärd åt och hittade en underbar tik som jag skulle åka och hälsa på men i sista stund ringde dom återbud för att dom hade blivit av med hennes syster och skulle därför ha henne kvar. TYPISKT!
Ja vad gör man?! vi bestämde oss för att ligga lågt ett tag och sambon hoppades nog på att mina griller i huvudet skulle ge med sig. de gav med sig på så vis att jag inte har letat efter någon hund på blocket men jag har funderat en hel del på att skaffa en hund ändå.
Så nu har jag fått för mig att skaffa ett sånt där snyggt gåband som dom gör reklam för på tv:n och alla tidningar. Men idag när barnen och jag gick till affären för att handla och det var strålande sol, insåg jag hur mycket jag saknade att vara ute och gå. Förut var jag duktig på att promenera dagligen men det har inte blivit så på länge.
Men då fick min hjärna en snilleblixt eller hjärnblödning kanske för varför köpa ett gåband när man kan skaffa en hund?!
Jag kan komma på jättemånga fördelar med att ha hund men jag orkar inte rabbla dom här men självklart finns det nackdelar också. det gör det väl med allt här i livet?!
Så nu har jag tittat lite på blocket och ska ta mig en funderare med min kloka och realistiska sambo för att höra hans åsikt. han kommer hem vilken sekund som helst så jag ska ladda för mitt övertalande tal =P
See you!
Smider hemliga planer...
Min hjärna går på högvarv just nu.
jag håller på att tänker, funderar och grubblar.
Det är på något som är hemligt för ALLA =) (men jag överväger att göra ett, bara ett, undantag för min bästaste hanna, men det har jag inte bestämt än =)
Jag har en längtan och en önskan och därför är jag på jakt efter det som kan avgöra mitt beslut.
Nu har jag fått pyrt ut lite nyfikenhet och minskat superlite på min exaltation, heter det så? äsch menar exalterad, åt det hållet liksom =)
<3 <3 <3
SkoterVurpa Deluxe!
gissa om jag hann bli orolig med tanke på hur långt bort vi var och gå hem i snön med Ludde och Molly.. Men efter några tappra försök och avgassmällar gick den igång igen. Fega som vi var så begav vi oss hemåt mot kändare och mer beboliga trakter ifall den lägger av igen. Molly ville inte åka mera skoter och Ludde frös så vi åkte hem och lämnade dom. Sedan frågade pappa om jag ville åka med en sväng. Jag gjorde det förra året och minns hur jäkla roligt det var. Fartdåre och hemninglös som jag är så låter jag pappa köra i tron om att det går en aningens säkrare då.. observera "i tron om" =P
Vi åkte upp för en backe som vi brukar hopp i och det är ju riktigt kul att flyga/hoppa med snöskotern! Sedan åkte vi vidare in i skogen för att åka ner för en riktigt brant backe. Vi gjorde det förra året nämligen, då åkte vi upp i en lite mindre brant backe för att komma upp högst upp och sen åka ner i den tvärbranta backen med skotern. Då när man ska åka ner så ser man bara längst ner i backen från skotern och så "tippar" den nerför kanten och backen. Superkul!
Men igår fick pappa den roliga ideén at vi skulle prova åka uppför den backen istället. Pappa körde försiktigt upp för backen och precis längst upp välter vi i sidled med skotern. Jag ramlade av och landade på sidan. Dessvärre lutade det så mycket bakåt där jag landade på sidan, så jag gjorde en bakåtkullerbytta (med hjälm) och hamnade sedan sittandes igen, men då gled jag ner för ca 20m av backen på rumpan! Ni kan ju tänka er själva hur brant backen måste vara för att man ska kunna åka direkt på rumpan nerför den.
Gud jag skrattade så tårarna rann nedför kinderna! sedan var det bara dags att ta sig upp för backen igen. Det var näst intill ommöjligt för att backen var så brant. Fick köra ner händerna i marken för att inte halka ner igen. På ett ställa fick jag ett bra fotfäste men då sjönk jag ner så jag hade benet ner i snön. det var så djupt är så man såg bara halva låret och uppåt på mig. herregud!
när jag väl kom upp för den galet branta backen frågade pappa om jag gjorde illa mig men det gjorde jag inte. sedan vek han sig dubbel av skratt och jag med. när vi välte med skotern hade pappa vält tillbaka skotern igen och när han skulle titta efter mig var jag borta. då såg han hur jag hattade nerför backen =)
Hysteriskt roligt men ju mer tiden gick igår ju ondare fick jag i svanskotan. Men idag är jag nästintill bra igen =)
En slump eller ödet?
Är allt en slump eller är det ödet? Ödet på så vis att det är mening till att det ska ske?!
Jag ska dela med mig så ni förstår vad jag menar..
För flera år sedan började jag läsa till förskollärare på högskolan i Gävle. Då gick jag i en klass där b.la. Hanna gick. Artiga som vi var hejjade vi på varandra för att vi var klasskamrater men inget mera. jag minns att jag tyckte att hon verkade så himla snäll.
Tiden gick och efter ett år kom min son Ludde. jag blev mamma ledig ett år, var det tänkt, men när Ludde var 1år kom hans lillasyster Molly, så jag var mammaledig i ett år till.
När Molly var en liten bebis och Ludde hade börjat på sitt nya dagis eftersom vi hade flyttat till vårat hus, såg jag en ny tjej på dagis. Hon vikarierade och hon såg så bekant ut. Ni som känner mig vet att jag inte har något ansiktsminne alls och måste träffa/se en person flera gånger regelbundet för att komma ihåg hur han/hon såg ut.. Men den här tjejen var som sagt så bekant. Och hon tittade på mig (kändes det som iaf) som om att hon kände igen mig. Sen, som en blixt från klar himmel, frågade jag om hon har gått på högskolan i gävle och läst till förskollärare. Och svaret vart "ja". Då berättade jag att det var Ludde som låg i magen när jag vankade runt höggravid i slutet av andra terminen i klassen. hon mindes mig. vi tyckte det var ett roligt sammanträffande att vi stötte på varandra! jag och barnen gick hem från dagis och var ute och lekte på gården. Vem kommer inte och går förbi? jo hanna, som frågade "bor ni här?!" ja sa jag, vi har precis flyttat hit sa jag. hanna: "jag bor också på den här gatan fast i nr 9".
Med tiden har hanna och jag umgåtts mer och mer och idag är hon en av mina bästa vänner. Hon är den som verkligen känner mig innerst inne och vet hur jag är och funkar och ändå står ut med mig =P Hon är en helt underbar person som jag kan lita på och hon betyder verkligen jättemycket för mig! Hon och jag kan skratta ihop och pladdra på i timmar och ha det jättemysigt =) Hon ger mig alltid så mycket energi och glädje och finns alltid där! <3
Så nu åter till min fråga:
Är det en slump att hanna och jag har stött på varandra igen eller är det ödet? Ödet som vill förena oss två och såg till att våra vägar korsades?!
I grund och botten tror jag att allt har en mening och att det var därför som jag och Hanna möttes, och dessutom fick flera chanser till att mötas ordentligt.
hur underbart är det inte att bo på samma gata som sin bästa vän?! UNDERBART kan jag lova er =)
Det är så enkelt att ses med barnen och utan, just för att vi bor så nära.
jag vet att Hanna läser det här och eftersom hon känner mig så vet hon att jag kan ha svårt att uttrycka mina känslor "muntligt", att skrivande form passar mig bättre.
hanna du är underbar och fortsätt alltid att vara precis så som du är! <3
