Grymma funderingar gör mig galen snart
Jag gör allt jag kan för att få min älskade sambo att förstå, att inse, att komma till insikt, att inse att livet rullar på och att tiden inte kommer att gå saktare omnågra år heller. Vad är det värt att offra? Men bara för att jag grubblar så onödigt mycket så funderar han inte något alls istället. Jag menar absolut inte att gnälla eller vara arg på honom för det är jag inte =) Men ibland blir jag så frustrerad över hans framtidsplaner och ändå så funderar han inte över det. Det får gå som det går tänker han. Men när jag och barnen är inblandade kan man inte resonera så tycker jag. Det är en grymt stor satsning och om det visar sig att det inte går bra så är det försent att ångra sig den dagen.
i alla funderingar grubblar jag dessutom på vart jag står i det hela. Hur mycket är jag beredd på att offra för sambons dröm? det jag offrar är det jag vill göra med mitt liv. SKulle han göra samma uppoffring för mig? Tyvärr tror jag inte det..
Jag vill vara en aktiv mamma som stöttar och alltid är med mina barn så långt det är möjligt, men till vilket pris? Det sista jag tänker göra så är det att offra något för min sambo som gör att våra barn blir lidande.
Shit det är så svårt det här! Hur ska jag göra? hur ska jag tänka? Går jag för fort fram? Är mina tankar orimliga och utan grund eller har jag rätt att fundera som jag gör?
Om jag säger så här. Vad skulle ni offra för eran sambos skull, som kostar kanske minst 10miljoner?
Jag menar att om lånen slutar runt den summan och man binder upp sig totalt till arbetet, är det värt det? Hur tänker ni?
Snälla kom till mig och säg vad som är rätt eller fel?! Blir snart tokig. Vad är det för fel på att flytta till Rättvik, skåne eller italien?? fråga mig inte varför just dom ställena men det har jag alltid velat =P