SkoterVurpa Deluxe!
Igår och åjag och barnen upp till mina föräldrar i Rättvik. Pappa tog med oss på en skotertur. Pappa och Ludde satt på skotern och Molly och jag satt på skoterpulkan efter. allt gick kanon och vi åkte i skogen och över deras lilla sjö som vi badar i på somrarna och sen in i skogen igen i nån km. Vad tror ni händer?! Jo mitt i skogen, längt från någon form av allmänhet stannars skotern. Kaputt, finito!!
gissa om jag hann bli orolig med tanke på hur långt bort vi var och gå hem i snön med Ludde och Molly.. Men efter några tappra försök och avgassmällar gick den igång igen. Fega som vi var så begav vi oss hemåt mot kändare och mer beboliga trakter ifall den lägger av igen. Molly ville inte åka mera skoter och Ludde frös så vi åkte hem och lämnade dom. Sedan frågade pappa om jag ville åka med en sväng. Jag gjorde det förra året och minns hur jäkla roligt det var. Fartdåre och hemninglös som jag är så låter jag pappa köra i tron om att det går en aningens säkrare då.. observera "i tron om" =P
Vi åkte upp för en backe som vi brukar hopp i och det är ju riktigt kul att flyga/hoppa med snöskotern! Sedan åkte vi vidare in i skogen för att åka ner för en riktigt brant backe. Vi gjorde det förra året nämligen, då åkte vi upp i en lite mindre brant backe för att komma upp högst upp och sen åka ner i den tvärbranta backen med skotern. Då när man ska åka ner så ser man bara längst ner i backen från skotern och så "tippar" den nerför kanten och backen. Superkul!
Men igår fick pappa den roliga ideén at vi skulle prova åka uppför den backen istället. Pappa körde försiktigt upp för backen och precis längst upp välter vi i sidled med skotern. Jag ramlade av och landade på sidan. Dessvärre lutade det så mycket bakåt där jag landade på sidan, så jag gjorde en bakåtkullerbytta (med hjälm) och hamnade sedan sittandes igen, men då gled jag ner för ca 20m av backen på rumpan! Ni kan ju tänka er själva hur brant backen måste vara för att man ska kunna åka direkt på rumpan nerför den.
Gud jag skrattade så tårarna rann nedför kinderna! sedan var det bara dags att ta sig upp för backen igen. Det var näst intill ommöjligt för att backen var så brant. Fick köra ner händerna i marken för att inte halka ner igen. På ett ställa fick jag ett bra fotfäste men då sjönk jag ner så jag hade benet ner i snön. det var så djupt är så man såg bara halva låret och uppåt på mig. herregud!
när jag väl kom upp för den galet branta backen frågade pappa om jag gjorde illa mig men det gjorde jag inte. sedan vek han sig dubbel av skratt och jag med. när vi välte med skotern hade pappa vält tillbaka skotern igen och när han skulle titta efter mig var jag borta. då såg han hur jag hattade nerför backen =)
Hysteriskt roligt men ju mer tiden gick igår ju ondare fick jag i svanskotan. Men idag är jag nästintill bra igen =)
gissa om jag hann bli orolig med tanke på hur långt bort vi var och gå hem i snön med Ludde och Molly.. Men efter några tappra försök och avgassmällar gick den igång igen. Fega som vi var så begav vi oss hemåt mot kändare och mer beboliga trakter ifall den lägger av igen. Molly ville inte åka mera skoter och Ludde frös så vi åkte hem och lämnade dom. Sedan frågade pappa om jag ville åka med en sväng. Jag gjorde det förra året och minns hur jäkla roligt det var. Fartdåre och hemninglös som jag är så låter jag pappa köra i tron om att det går en aningens säkrare då.. observera "i tron om" =P
Vi åkte upp för en backe som vi brukar hopp i och det är ju riktigt kul att flyga/hoppa med snöskotern! Sedan åkte vi vidare in i skogen för att åka ner för en riktigt brant backe. Vi gjorde det förra året nämligen, då åkte vi upp i en lite mindre brant backe för att komma upp högst upp och sen åka ner i den tvärbranta backen med skotern. Då när man ska åka ner så ser man bara längst ner i backen från skotern och så "tippar" den nerför kanten och backen. Superkul!
Men igår fick pappa den roliga ideén at vi skulle prova åka uppför den backen istället. Pappa körde försiktigt upp för backen och precis längst upp välter vi i sidled med skotern. Jag ramlade av och landade på sidan. Dessvärre lutade det så mycket bakåt där jag landade på sidan, så jag gjorde en bakåtkullerbytta (med hjälm) och hamnade sedan sittandes igen, men då gled jag ner för ca 20m av backen på rumpan! Ni kan ju tänka er själva hur brant backen måste vara för att man ska kunna åka direkt på rumpan nerför den.
Gud jag skrattade så tårarna rann nedför kinderna! sedan var det bara dags att ta sig upp för backen igen. Det var näst intill ommöjligt för att backen var så brant. Fick köra ner händerna i marken för att inte halka ner igen. På ett ställa fick jag ett bra fotfäste men då sjönk jag ner så jag hade benet ner i snön. det var så djupt är så man såg bara halva låret och uppåt på mig. herregud!
när jag väl kom upp för den galet branta backen frågade pappa om jag gjorde illa mig men det gjorde jag inte. sedan vek han sig dubbel av skratt och jag med. när vi välte med skotern hade pappa vält tillbaka skotern igen och när han skulle titta efter mig var jag borta. då såg han hur jag hattade nerför backen =)
Hysteriskt roligt men ju mer tiden gick igår ju ondare fick jag i svanskotan. Men idag är jag nästintill bra igen =)
Kommentarer
Trackback
